Slopar träningsprogrammet - Vägen blir målet med spelglädjen i fokus

Jag har tänkt om. Mitt "förbättringsinriktade" tänkande, med fokus på rating och heltäckande träningsprogram håller inte. Vilket är det viktigaste skälet för mig att spela schack? Svar: Glädjen och skönheten jag upplever i spelet. Samt kanske schackets karaktärsdanande funktion. Jag tror att desto mer jag fokuserar på att verkligen "täcka" alla aspekter av schackteori, för att höja min rating så fort som möjligt - med det som primärt mål - kommer jag inte bara att motverka en utveckling, utan riskerar dessutom att förlora glädjen med att spela någonstans på vägen.

Detsamma gäller öppningen: Om jag tycker att det är mer spännande och roligare att spela när jag provar nya - låt vara något mer avancerade eller komplexa - öppningar, är det väl det som är det väsentliga: Att ha roligt. Inte om jag spelar en öppning som bäddar för maximal utveckling som schackspelare.

Det enda verkligt eftersträvansvärda målet med mitt schackspelande måste åter bli vägen, partiet och spelet här och nu - inte det som ska komma om tio år och 400 ratingpoäng. Konsekvenserna av detta blir:

1. Jag avstår från mitt "Träningsprogram". Det ger alltför fragmentariska kunskaper, tynger ned schacket med för många "måsten".

2. Jag fortsätter med 6-20 taktiska övningar och ett parti/dag

3. Jag återgår till Heismans rekommendation att läsa The complete idiot's guide to chess av Wolff och göra "board vision"-övningar. Daglig läsning av allmänna schackprinciper och lösande av slutspelsstudie blir i mån av tid.

4. Jag utvidgar min öppningsrepertoar, spelar mer vad jag "känner" för - men fortsätter att slå upp Nunn's Chess Openings efter varje parti för att "stämma av".

5. Jag analyserar egna och andras partier i mån av tid.

Mitt första Tusenmanna - ett lärorikt stålbad

Jag läste någonstans att du lär dig 12 gånger så mycket av att förlora ett schackparti som att vinna ett. I så fall var gårdagen sannerligen lärorik - jag förlorade nämligen samtliga sex partier jag spelade i gruppspelet i "Tusenmanna" i Stockholms Stadshus igår. Vilket var väntat, med tanke på det motstånd som bjöds i min grupp. Bortsett från mig med mina 1206 i rating, hade de andra i min grupp över 14-, 16-, 17- och 20-hundra. Nu deltog jag främst för upplevelsen att få spela en schackturnering i stadshuset, fast någonstans hade jag väl ändå hoppats att få möta NÅGON nybörjare och ta NÅGON poäng (en remi åtminstone hade varit trevligt...). Men som sagt - ratingmässigt var det inget snack om saken. Den lägsta klassen, klass C, sträckte sig i år upp till 1799.

LÄRDOMAR efter turneringen:
- Träna mer med riktigt schackbräde inför OTB ("Over-the-board")-turneringar. Den här våren har det blivit väldigt lite schackspelande med riktigt bräde, jag har nästan UTESLUTANDE spelat på dator, vilket gjort att det kändes väldigt ovant att försöka överblicka positionen vid ett riktigt bräde. Jag satte bl a bort en pjäs och missade ett dam-löpar-"batteri" längs en diagonal.
- Träna mer mentalt. Vid partiet mot spelaren med 2000-rating, hamnade jag i en position där det var min tur och närmast omöjligt att hitta ett drag. Alla rutor tycktes garderade. Klockan tickade och tickade - och jag kände det som om jag hade fått en "blackout". Kunde inte alls koncentrera mig på att analysera positionen, utan upplevde bara en växande total mental blockering. Tiden gick och utan att ha fått ordning på tankebanorna drog jag slutligen - ett helt misslyckat drag! I synnerhet vid blixt- och snabbschack - men även vid vanliga partier - då du sitter öga mot öga med en motståndare är den psykiska påfrestningen mycket större än framför datorn. Något jag måste ta med i beräkningen och förbereda mig mycket mer på inför kommande turneringar. All teoretisk kunskap och taktikträning i världen hjälper inte om stressfaktorn vid tävlingstillfället gör att du ändå inte kan tänka klart.

Den slutsats jag kan dra efter drygt ett års klubbspel, med alldeles för få speltillfällen är att det jag behöver för att bli bättre vid OTB-spel är (förutom all schackträning på egen hand)...OTB-spel, OTB-spel och åter OTB-spel!